– Saken är bara den att den här typen av kunskap kan man aldrig studera sig till, säger Anna Källdén.
– Vad är det viktigaste du vill förmedla när det gäller Slagfärdiga?
– Det är att alla vi som har upplevt våld i nära relation, oavsett kön, ålder och bakgrund kan ge konkreta förslag på åtgärder till samhället. De som inte upplevt detta våld, är varmt välkomna med sin kunskap i projektet men får inte kallas Slagfärdig. Det är en nationell plattform för samverkan för att samla och sprida den Slagfärdiga kunskapen. Oavsett ordinarie verksamhet kan man lyfta in begreppet Slagfärdig på sin arbetsplats. Jobbar man på en bank kan man lyfta in det, jobbar inom kriminalvården likaså, man kan synliggöra hur många vi faktiskt är som bär på den här kunskapen. Syftet att bryta det stigma som råder och istället bli en del av lösningen.
– Organisationen?
– Riksorganisationen Slagfärdiga initierade projektet och idag projektleds det tillsammans med Svenska Röda Korset. Socialstyrelsen har beviljat medel för 2011 och vi får inom kort svar på om vi får fortsatt stöd för nästa år. Vi är i stort behov av fler samarbetspartners och sponsorer.
Finns överallt på arbetsplatserna
Slagfärdiga personer finns på varje arbetsplats runt om, det är personer som har upplevt, eller bevittnat våld i nära relationer, men som har gått vidare.
– Många gånger kanske man tro att det enbart handlar om våldsutsatta kvinnor, men det gör det inte, det handlar lika mycket om män. Det är detta som är själva kärnan i alltihop.
– Hur många slagfärdiga finns det på din arbetsplats, var en fråga jag ställde till en vårdare inom kriminalvården. Då fick jag till svar att det kanske var en 65 procent. Jag hoppas du menar personalen svarade jag. Vad jag ville få fram var att vi människor många gånger tänker på ”de andra”, i det här fallet internerna, och inte på den egna personalgruppen.
De tre stegen
– Du pratar om tre steg, kan du beskriva dem?
– Det första steget är när man befinner sig i en akut våldsituation som pågår nu och som kan ha pågått i flera år. Det är då rättsväsendet kliver in, polis och socialtjänst. Andra steget är när man håller på och "lagar sig", när man kanske går hos kvinnojouren eller på annat sätt har påbörjat sin rehabilitering. Tredje steget är när man har slutat att överleva, när man har lämnat det hela bakom sig och gått vidare, man kanske har träffat en ny partner eller på annat sätt gått vidare.
– Jag har träffat många som är i steg tre, men på grund av gemensamma barn är de samtidigt kvar i steg två. Andra kanske bor kvar i samma stad som förövaren, eller finns på samma arbetsplats, inte minst kan det försvåras när förövaren är en del av familjen - då kan det vara svårt att lägga allt bakom sig.
Erbjuder kunskap i steg tre
– Det främsta jag vill få fram är att vi hittills har gått ut en och en och berättat om våra upplevelser av våldet i steg ett, och i viss mån även steg två hur samhället har bemött oss. Men Slagfärdiga har som främsta syfte att erbjuda en samlad kunskap utifrån perspektivet när man lever i steg tre.
Den samlade kunskapen Slagfärdiga har gäller både bemötande av de människor som befinner sig i samtliga steg, ett, två och tre.
– De som befinner sig i det tredje steget har inte synliggjorts i samhället idag, inte heller vår samlade kunskap, det är detta som är det nya och det är det som jag idag är ute och föreläser om.
Tredje steget skapar förändring
– Det krävs att vi har distans till vår egen historia, för om vi enbart pratar utifrån steg ett och två, väcker det empati, men det skapar ingen förändring. Media, myndigheter och människor i största allmänhet tror kanske att det skapar förändring, men det är tillvaratagandet av kunskapen som finns i tredje steget som kan bidra till en djupgående förändring.
Slagfärdiga gör inte detta av självterapeutiska ändamål, de har redan bearbetat sina trauman. Det de erbjuder är deras kunskap.
– Det handlar om att skapa tillit till samhället. Tyvärr har flertalet Slagfärdiga upplevt att bemötandet och attityderna från myndigheter och medmänniskor ofta har varit värre än själva våldet.
– Vill du konkretisera?
– Ifrågasättanden, kränkningar, förminskningar av personer som har öppnat sitt hjärta och sagt vad de behöver hjälp med. Inte minst när det gäller enskild vårdnad, då har jag ett otal exempel på att det mycket lättare att ge vårdnaden till den som inte är hysterisk eller upprörd, utan till den som visar sig lugn mot tjänstemännen - men det behöver inte innebära att det är den mest lämpliga föräldern.
– Även barn har berättat historier, tänker på vad en 12-årig flicka sa till mig ”om du verkligen vill att jag ska ge dig ett konkret förslag på en åtgärd säg då till de som bestämmer att vi barn vill läsa igenom vad vi har sagt innan de lämnas över till rättsväsendet, inget av det jag sa när det gällde mig fanns med”.
– Hrm.
– Tänker på en annan slagfärdig som nästan hade blivit ihjälslagen av sin förövare, vilket drabbade hennes talförmåga, hon fick istället en ADHD-diagnos. Eller en annan som hade problem med sina tänder och kräktes varje gång hon skulle borsta dem. Folk tyckte hon var slarvig och menade på att vem som helst kan väl borsta tänderna, men vad de inte visste var att hon hade blivit utsatt sexuellt som barn, det var ingen som såg kopplingen mellan hennes utsatthet oralt och hennes tänder.
– Vad tror du kan vara orsaken till att många inte berättar?
– Jag tror att många inte väljer att berätta om man varit utsatt som barn, för att då kan det ses som en grundanledning till att man blir utsatt som vuxen. Många blir bemötta som om de sagt något de inte borde ha berättat. Dessutom så vill omgivningen genast börja ta hand om den som berättar, istället för att ta hand om den kunskap som personen besitter. Vi blir bemötta som om vi fortfarande är inne i ett trauma, istället för att se oss som experter och hylla oss som hjältar. Jag tror att många i omgivningen känner skam när vi börjar berätta… och säger sedan att vi bär på skam. Ofta är det som sagt tvärtom.
Både män och kvinnor är med
– De flesta förövare är idag män och pojkar, men Slagfärdiga är både män och kvinnor. Det är många män som hör av sig till oss som själva har varit utsatta som barn. De är glada över att äntligen få bidra med sin kunskap och berätta om vad de hade behövt en gång.
– Ser du någon särskild grupp som är särskilt utsatt?
– Ja vi har en stor grupp som är mycket dold, det är människor som har mött förövare som de har stått i beroendeställning till. Det kan vara pensionärer eller de med funktionsnedsättning som har personlig assistans eller bor på ett äldreboende. De är ibland totalt utlämnade till sina förövare.
Skapa hopp
– Anna, det riktigt sprudlar energi runt dig.. vad vill du skapa?
– Det är så mycket jag vill.. någonstans tror jag att jag vill skapa hopp i dem som utsätts just nu.. att de faktiskt kommer att bli slagfärdiga en dag. Inte bara överlevare. Sedan tänker jag på vår samlade kunskap, att den tas om hand av myndigheter, företagshälsovård och andra.
– Blir du ifrågasatt ibland?
– Absolut, av ”höjdarna”. De menar på att ”lämna över det här till oss proffs som inte har varit med om våld”. Jag tänker att den kunskapen de har är ju inte fel på något sätt, däremot vill jag kommunicera kunskap från insidan. Jag blir lika fascinerad varje gång när jag hör att så många säger vid konferenser att ”vi behöver mer kunskap om våld i nära relationer”, då brukar jag mejla till dem och skriva vad roligt att ni behöver kunskap. Då svarar de ofta ”vi menar andra professionella så som forskare, psykologer, advokater, lärare och politiker”.
– Varför tror du att det är så?
– Jag tror att de säger det av hänsyn till oss, att vi kan lägga detta i deras famn. Saken är bara den att den här typen av kunskap kan man aldrig studera sig till. Dessutom är det så att många av dem också har upplevt detta våld, men de tror att det kommer att förminska deras yrkesstatus om de öppet berättar att detta finns som en del i deras ryggsäck. Det är såna stigmatiserade attityder som behöver utbildas bort.
Artikelserie om Projekt Slagfärdiga, del 1¨.
FAKTA OM PROJEKT SLAGFÄRDIGA:
"En nationell plattform för samverkan för att samla och sprida den Slagfärdiga kunskapen."
"Vi som någon gång i livet har upplevt våld i nära relation, och till stor del lagt det bakom oss, bär på en värdefull kunskap. Vi vet vilket stöd vi hade behövt, vad vi fick som var bra och vad som saknades helt. Vi vet även hur bemötandet och attityderna behöver utvecklas när det gäller både den akuta fasen, rehabiliteringen och gentemot oss som är Slagfärdiga."
"För att skapa en nationell plattform och kunna erbjuda en kompletterande kunskap om detta folkhälsoproblem så behöver vi vara många som vill medverka, samverka och påverka. Oavsett ordinarie verksamhet tror vi som arbetar med projektet slagfärdiga att alla både kan och vill bli en del av den stora viljan att förändras."
Begreppet Slagfärdiga:
Alla kvinnor, män och ungdomar som någon gång i livet upplevt våld i nära relation, som barn eller vuxen, som utsatt eller närstående och som nu är i steg 3 kallar vi för Slagfärdiga. Oavsett ålder, kön, bakgrund eller sexuell läggning.
1. Brottsoffer
2. Överlevare
3. Levare = Slagfärdiga
Våld i nära relation
Att vara utsatt för våld i nära relation är att vara utsatt för missbruk av tillit. Med våld i nära relation menas fysiskt, psykiskt, sexuellt, hedersrelaterat våld och hot om våld där den utsatte har eller har haft en nära relation eller beroendeställning till förövaren.
www.slagfardiga.org
Källa: Projektet Slagfärdiga