Slapp rättssäkerhet vid tvångsomhändertagning av barn

Sverige har 290 kommuner. Hur många av alla utredningar som ligger till grund för tvångsomhändertagning av barn som görs av kommunerna är sakliga och korrekta idag?

Det svaret är det ingen som vet.

Ödesdiger bedömning

Tveklöst avgörande är socialsekreterarens kompetens, yrkesskicklighet och självkännedom. Då det är dennes bedömning som utreder hur barnets situation ser ut som ligger till grund för varje enskilt ärende. Den handläggande socialsekreteraren är också den person som skriver raderna i barnets akt och som sammanställer utredningen som sedan ska presenteras för politikerna i socialnämnden.

Socialsekreterarens ord är ödesdigra. På vilket sätt avgör politikerna.

Tjänstemannastyre som omhändertar barn

Göran Grauers berättar om ett ärende där socialnämndens ordförande gick ut i media och sa att han inte var påläst i ärendet, samtidigt som han just hade skrivit på omhändertagandet. Hur kunde han göra så, undrar han.  

Han nämner ett annat ärende där en annan socialnämndsordförande hade uttryckt att hon hade fullt förtroende för sina tjänstemän och sedan vilade sina beslut mot det.

– Agerar man så fungerar vare sig demokratin eller rättsäkerheten, då har vi ingen politisk styrd organisation utan ett rent tjänstemannastyre där tjänstemän i praktiken omhändertar medborgares barn utan någon som helst kontroll på om deras utredningar är korrekta och sakliga, fortsätter han.  

Tillsätt sakkunniga nämnder 

–Jag anser inte att det ska vara nämndens ordförande som äger mandat att fatta beslut om tvångsomhändertagning, de har vare sig kunskapen eller tiden. Jag vet själv hur mycket tid det tar att sätta mig in i ett ärende, det finns inte en chans att en fritidspolitiker har den möjligheten att sätta sig in i alla LVU-ärenden de möter.

– Hur tycker du att vi ska göra i stället?

– Jag anser att det bör tillkomma fasta nämnder som beslutar om LVU eller inte, alltså nämnder som inte gör något annat. Dessa nämnder ska bestå av lekmän, jurister, läkare, psykologer och sakkunniga.

– Hur tänker du dig den organisatoriska gången?

– Socialtjänsten lämnar över ett ärende till socialnämnden som i sin tur skickar vidare till den här nämnden som består av sakkunniga. De i sin tur granskar sedan kritiskt ärendet och rekommenderar socialnämnden om att ansöka om LVU eller inte, samma sak borde gälla när det handlar om LSS och annat.

– Hur upplever du situationen idag?

– Socialnämnderna gör inte det vi alla gånger tror att de gör, nämligen granskar utredningarna kritiskt. Det är ytterst viktigt att någon gör det innan ärendet hamnar i domstol.  

Går ofta sociala myndighetens ärende

När ärendet väl hamnar i domstol upplever inte heller Göran att domstolen granskar ärendet kritiskt, utan de går oftast myndighetens ärende. 

– Rättsäkerheten är obefintlig, den fungerar helt enkelt inte. Det måste finnas en nämnd som säkerställer att socialsekreterarens utredning är saklig och objektiv innan den går vidare överhuvudtaget.

Barnet behöver ett oberoende ombud

– Jag tänker på ett ärende där domstolen dömde till en tvångsomhändertagning av en 11-årig flicka, där domstolen vare sig kunde lägga sig i vården eller hur den sköttes. På dessa premisser omhändertogs flickan och spärrades in på ett slutet paragraf 12-hem (SIS-ungdomshem). Flickan hade aldrig begått brott, missbrukat droger eller alkohol. I detta ärende bestämde officiellt socialnämnden, men i bakgrunden var det socialtjänsten som fattade beslutet.

– När det går till så här, är det mycket mycket allvarligt. Tjänstemän vars utredningar inte ifrågasätts kan i praktiken innebära att de själva fattar beslut om att låsa in barn utan socialnämndens kunskap eller domstolens vetskap eller godkännande. Det är exakt här ett barn behöver ett oberoende ombud, ett ombud som enbart ser till barnets intresse och inget annat.

– Kan du beskriva gången?

– Ett barn får ett ombud (advokat) vid en LVU-förhandling, ett ombud som utses av domstolen. Detta ombud försvinner så fort LVU vunnit laga kraft, sedan är det socialtjänsten som bestämmer och är barnets ombud. Men många gånger kan man se att ombuden som utses av domstolen är "bundis" med socialtjänsten, då är det inte korrekt.

Utredningen är inte fullständig

– Jag har aldrig under mina år varit med om att barnets advokat har tagit kontakt med mig eller föräldrarna, utan de har enbart gått på socialtjänstens utredning. Då kan aldrig en utredning bli fullständig, man måste ta med föräldrarnas version också, detta är ofantligt viktigt.

– Advokatsamfundet har ett ytterst stort ansvar i att se till att rättsäkerheten fungerar när det gäller våra barn.

KORT FAKTA om Göran Grauers kommande bok: Boken handlar om hur domstolar kan trampa på den lilla människan och om hur detta kan hota demokratin. Syftet Göran Grauer har är att visa hur människor som fått sina barn omhändertagna i Sverige är rättslösa. Det är inte bara föräldrarna som är rättslösa, utan även barnen i lika hög grad. Läsaren får följa en familjs tuffa våndor över flera år.